Carl Fredrik Hill

Bild Analys

Madonna of the Yarnwinder

Den här olje-målningen är målad av Leornardo Da Vinci. Den här målningen började Da Vinci att måla 1499. Jag kunde inte riktigt hitta när den blev klar målad, det står bara 1499 och frammåt. Tavlan är inte så jättestor men den är 48.3cm x 36.9cm stor.

Idag så finns det två olika versioner av den här bilden . Men man tror att båda troligen är äkta (målade av Leornardo Da Vinci). Han gjorde ibland flera versioner av sina bilder.

Bilden föreställer en ung sittande kvinna som håller ett barn i famnen. Kvinnan och barnet är mitt på oljemålningen. Kvinnan är mörkt klädd men hon har ljus hud.  Hennes hår är svartbrunt och som skiftar i ljuset. Mitt på huvudet har hon en platt uppsatt stor knut men det övriga håret hänger ner och är lätt lockigt. I hennes ansikte är kanterna och konturerna också. Kvinnan håller med ena handen om barnet som är naket och den andra handen har hon utsträckt får att omfamna barnet med den handen med. Hennes ögon ser man inte men man ser att hon har blicken vilande på barnet. Barnet som hon håller i är ganska stort. Det är en pojke som fortfarande är bebisknubbig men som är på väg att växa ifrån det. Pojken har runda kinder och krulligt hår. Det märka krulliga håret är inte kort men det är heller inte långt. Han är som sagt helt naket. Pojken är halvt sittande men han lutar sig  mot en sten. Samtidigt så leker pojken med en pinne och det tar hela pojkens uppmärksamhet.

I bakgrunden så ser man att bilden utspelar sig på en havsstrand. På vänster sida så är det mest klippor men längst fram i vänstra hörnet så ser man en bit av kvinnans svarta klänning men bortanför det så ser man en bit av stranden. Stranden är väldigt brunorange så man kan gissa på att det är ganska sent eller att det är en mulen dag. På höger sida så är det också klippor men man ser mindre sand än vad man gör på den vänstra sidan. Längst fram på höger sida så ser man delar av sten klippan eller en stor stentrappa som kvinnan och barnet sitter på. Men högre upp på bilden i bakgrunden så ser man hur himmel och havet möts i en smal horisont linje. Man skymtar en ö i bakgrunden av bilden. Den ligger väldigt långt bort.

Man kan ana att det är en sol någon stans långt bort  på vänster sidan för det är ett annat ljus där ifrån . Havet har en grå blå nyans och speglar sig ifrån himmelen som är grå med inslag av en ljusblå färg. Himmelen är  målad så att den är mörkast längst upp på pappret och så blir den ljusare och ljusare ju närmre horisont linjen den är. Så är hela bakgrunden målad.

Det som är mörkast på bilden är det som är längst fram (närmast), där är det svårt att urskilja vad som är vad. Sedan så är skuggorna och de klipporna som är på mitten av bilden  på var sin sida också väldigt mörka.

 När jag såg den här bilden fick jag blandade känslor. I och med att bilden är så mörkt målad så fastnar ögonen på de ljusa ställena. Det som är ljust är barnet och kvinnans hy. Det framhäver dem så att bakgrunden inte lika relevant längre ( då det ögonen fastnar på är kvinnan och barnet). När leonardo Da Vinchi målade den här tavlan med så hög kontrast så fick man en känsla av att det han ville framhäva var barnet. Jag tycker att på den här bilden så är barnet och kvinnan i centrum fast barnet är i mest centrum.

En av de känslor jag fick var att det var en fridfull platts och att det var väldigt lugnt. Jag tror att jag fick den känslan på grund av att kvinnan på bilden utspelar ett lugn när hon omfamnar pojken. Pojken i sin tur kan då känna sig trygg och behöver inte oroa sig för någonting.  När Da Vinci har målat ett hav som bakgrund så skapade det ett lugn i sig men ändå en oro som finns någon stans långt ner i magen som ligger och gnagar på en. Man vet att det kan vara farligt men man kan inte sätta ett finger på vad som är farligt.

Tolkning:  Havet kan vara lugnt och det kan vara stormigt och stökigt men i den här bilden så tycker jag att kvinnan har en skyddande kraft runt barnet så att ingenting kan skada det . För om  man tänker sig att bakgrunden symboliserar allt ont som kan skada det lilla, oskyldiga, harmlösa och ömtåliga barnet så kan havet betyda det stora, farliga och okända medans klipporna  symboliserar  onda gärningar, svek   och hämnd.  Men man får inte glömma de få strålarna av solen som man kan ana på vänster sida av bilden. Så alltså fick jag det till att kvinnan skyddar det ömtåliga barnet från allt ont som finns i världen men att barnet ändå får var där på platts och uppleva det. Barnet får även röra sig fritt men kvinnan håller alltid ett öga på barnet.

Jag tycker att den här olje målningen representerar relationen mellan ett barn och en mor. Den representerar kärlek och glädje och omtänksamhet men att mamman alltid bryr sig om och håller koll på sitt barn. Glädjen ser man i barnet ögon när han får leka med pinnen.